"Vem ska stoppa tåget när det börjar rulla?"
Det var full fart på Vifolkavallen under onsdagskvällen där både herrarnas och damernas representationslag tränade samtidigt. För herrarna var det mycket försvarsspel och intervaller som stod på schemat och det var en ganska utpumpad grupp som lyssnade till Kjetils slutord.
Passion är ett ord som det gärna slängs med i idrottssammanhang, mest för det är ett uttryck som inte har något bestämt värde. Det kan vara lite vad som helst och därför också beskriva lite vad som helst. Någonstans är det en subjektiv bedömning av något som sedan beskrivs som något objektivt. Det innebär att det som borde vara en allmän uppfattning ofta är en enskilds uppfattning, så ta detta med en nypa salt.
Kjetil Johansen är passion uti fingerspetsarna. När han sitter på kontoret så är han den mest ödmjuka och inkännande människa jag mött. Så fort han kliver in på den där gröna mattan så är det något annat. Något HELT annat. Då är han 110% här och nu, där vi jobbar och nöter, där vi presterar och utvecklas. Det andra tar vi efteråt.
Att Kjetil är en driven person som vill ha engagemang, inställning och passion är ingen överraskning för någon. Att se att det samma engagemang, inställning och passion nu börjar att visa sig i hela spelartruppen är det som är intressant. Det är svårt att sätta ord på förändringen, men om man ändå skulle försöka så skulle man kunna säga att laget innan Hjulsbro var ett glatt gäng som inte var så bekymrade. Den här veckan har det varit ett lag som är redo att gå igenom vägg efter vägg för att vinna.
Det myntades igår att det här laget "är Division 1-spelare som just nu råkar spela i Division 3" och jag vet inte om det går att beskriva det bättre än så. Jag kan själv bara dra paralleller till det jag själv bevakat.
Förra året bevakade jag Division 3 – Superettan i Norrland. Skulle jag ställa det här lagets individuella kvalité mot ett Gottne som slutade i mitten av Division 2 så skulle den här upplagan av Mjölby vinna en matchserie i bästa av sju med 4–1. Skulle jag göra detsamma med Friska Viljor som spelade Division 1 Norra och åkte ut så skulle siffrorna bli ungefär detsamma med fördel Mjölby. Skulle jag däremot ställa Umeå FC som vann ettan och gick till Superettan så skulle jag ändå ge fördelen till norrlänningarna.
Jag förstår att den omedelbara frågan är hur jag kan göra det?
Det enkla svaret är vi just nu pratar i termer på individuell nivå. Spelare för spelare är den här upplagan av Mjölby AI ett bra Division 1-lag, men fotboll är inte en sport för individualister. Det är en sport som bygger på elva komponenter som tillsammans ska luckra upp elva andra komponenter som i sin tur vill göra exakt samma sak. Den individuella skickligheten spelar roll, men den spelar inte alls lika mycket roll som att vara lojal till sin roll och till systemet. Att inse att man ska göra det tillsammans snarare än att man ska se bra ut själv är det som gör att "sämre" lag alltid kommer att slå "bättre" lag.
(Den tesen gäller i de flesta fall, förutom Tottenham. Det är skit hur man än vrider och vänder på det)
Så ge mig elva Luan Redzepi i stället för en Neymar eller Mpabbé alla dagar i veckan. Ge mig EN kille som är villig att springa igenom berg för att hitta ett gruskorn. Kjetil Johansen har potentiellt 20+ spelare villiga att göra det och nu verkar man också få dem att göra det för varandra, med varandra. Vad ska stoppa det är tåget när det väl börjar rulla?
