"Det påminner om 'Bully ball' och det kan knäcka den bästa"
Jag måste börja med att tacka Mjölby AI/FF med Mattias Karlsson och Kjetil Johansen i spetsen för att jag fått tillbringa så mycket tid i deras miljö. Det är ganska sällan som man tillåts göra det som journalist och det ger en förstås lärdomar som man sedan kan ta med i sin bevakning. Det blir på det sättet ett en mer ärlig och rak kommunikation mellan det som händer och det som rapporteras. Man skulle önska att fler klubbar kunde ta efter i stället för att vara så negativt inställda, det gäller inte minst innebandyklubbarna som verklig lider av kommunikationsproblem.
Den här veckan har jag fått hänga i Mjölby och på nära håll fått se det Kjetil Johansen försöker implementera i sin nya miljö. Det finns en klok och sund briljans i hans sätt att tänka och verka fotboll. Han har en ett gäng fotbollsspelare som känns som att det finns en eftertanke i. Det är inte ett lag som ska fyllas med 23 spelare för att fylla en linje på laguppställningen, utan 23 spelare som alla tar med sig något in i den här gruppen som på sikt kommer att bli viktiga nyckelpunkter.
Jag ska inte fördjupa mig för mycket i det spelmässiga för det har jag inte kompentens att redogöra för, och det känns lite som Johansens trumfkort. Hans spelidé är på ytan så enkel så att semi-smart journalist kan ta in det, men samtidigt så komplex att det inte går att säga; Så här kommer MAI att spela säsongen 2025.
Det finns många aspekter i Johansens sätt att se på fotboll som imponerar på mig. Det som däremot är mest imponerande är spelet utan boll och hur man vill erövra bollen när den är motståndarens ägo. För oss som växt upp med Tipsextra med Oldsberg som fått mycket av vårt fotbollskunnande från de brittiska öarna så blir man i själen glad när man tittar på MAI:s sätt att tänka erövrande av boll. Enklast att beskriva det är kanske "Närvaro, närvaro, närvaro" men mer specifikt skulle man kunna kalla det för "Bully ball" eller (mitt favorituttryck) "Suffocate by fear". Alltså att kväva motståndaren med konstant närvaro och överbelasta bollhållaren och de närmaste alternativen. Det är nästan som att man vill locka till att de ska den långa bollen och väl där har man kvartett redo att suga upp bollen.
Det kräver att man har ett lag med:
✅ Mer än god fysik
✅Taktiskt spelsinne
✅Kommunikation hela tiden
Alla dessa tre komponenter är något som man redan i februari så gott som bemästrar. Den goda fysiken har man kartlagt redan från början. Bara det faktum att man hade ledigt i två veckor i november och sedan dess kört fyra gånger i veckan med både fotboll och Crossfit har byggt i grundfysisk som inte går att förneka. Det taktiska spelsinnet utvecklas hela tiden och det faktum att Johansen utvecklat lösningar för alla situationer (känns det som) talar för att det kommer bli svårt att slå Mjölby taktiskt den här säsongen.
Kommunikationen på planen är på en helt annan nivå än vad kan förvänta sig på den här nivån. Andreas Wickström går i bräschen för den kommunikationen och är (utan tvekan) bryggan mellan stab och spelare. Min första association blir direkt Pep Guardiola anno 1996. FC Barcelona är på väg tillbaka till toppen och man har precis värvat Ronaldo (den riktiga) och laget coachas av Bobby Robson, blekare britt får man leta efter. Pep blir den naturliga bryggan mellan Robsons idé om hur man vill spela och den naturliga pådrivaren samtidigt som han utbildas och groomas för att bli den coach som han är idag (även om Cruyff kanske hade en större inverkan rent tekniskt. Sen faller man på målsnöret, två poäng bakom mäktiga Real Madrid efter att ha förlorat mot Héruceles i omgång 40. Utifrån det är väl kanske Wicktröm jämförbar med Pep, han är bryggan mellan spelargruppen och staben.
Sen ska man förstås lägga till att Kjetil Johansen är en mycket mer relationell tränare och person än vad Bobby Robson någonsin var. Jag tror aldrig, på snart 20 år, jag stött på en tränare som pratar och implemneterar så mycket om människan och rätt ingångsvärden som Kjetil Johansen gör.
Nu väntar två matcher inom loppet av tre dagar.
I morgon, lördag, är det Hjulsbro som står för motståndet. Det blir deras första match för säsongen och i laget finns det några spelare från förra årets upplaga av MAI. "Klart" är att Andreas Wickström vaktar kassen och sen är känslan att det kommer luftas spelare igen, men kanske inte i lika stor utsträckning som senast mot Adas United. Vädret ser ut att bli behagligt och kanske får vi då se spelare som kan röra sig lite mindre krampaktigt.
Redan på måndag möter man Tord i Jönköping. Då är det meningen att talangen Stefan Lazarevic ska vakta målet. Det märkliga är att man kommer spela den matchen i tre perioder á 30 minuter. Varför är lite diffust, men man kan väl spekulera i att man vill kunna ha fler taktiska pauser.
Sen kan man också konstatera att MAI spelare resten av träningsmatcherna på bortaplan. Varför? Bra fråga. Jag tänker spontant att det har en koppling till att man inleder serien om fem veckor på bortaplan mot Nässjö, men det är en lös spekulation.
Avslutningsvis.
Alla som någonsin har varit i ett omklädningsrum vet att det skulle vara ett oorganiserat helvete om det inte hade funnits en general som inte bara löste den grejen utan också alla andra saker som framför allt spelare tar för givet. I MAI heter han Oscar Freyschuss och är materialförvaltare. Det är för intetsägande att kalla honom för bara det för jag har aldrig stött på en mer hjälpsam och engagerad kille. Mattias Karlsson kallar honom "Europas bästa materialare" och jag kan inte i skrivande stund inte komma på någon bättre, möjligtvis Anders Månsson i Kramfors. Dessa två bär en likhet som är slående; De gör saker som går långt ut över deras egentliga uppdrag bara för att det är en del av deras DNA. Det är lätt att glömma deras insatser som faktiskt är vitala när vi snackar spelsystem, träningsupplägg och matcher.
