"Det här bara för dåligt, och vem betalar priset för det?"

Jag har precis sett Boxholm – IBF Norrköping, en match som slutade med en ganska osannolik vinst för gästerna. Inte nödvändigtvis orättvis, men solklart osannolik sett till hur matchen utspelade sig. Däremot är det inte själva spelet som i första hand hamnar i blickfånget när man summerar den här matchen. Bara det gör att den här kvällen är en förlust för alla inbladade.

Jag tillhör kategorin idrottsälskare som inte tar så mycket notis över domarna, i vanliga fall. Jag brukar med bestämdhet hävda att det är människor, också. Just ikväll är det svårt att inte lägga fokuset där för den här insatsen var bland det absolut sämsta jag någonsin bevittnat under mina 'sisådär' 20+ år inom svensk innebandy.

Det högsta betyget en domare kan få är när de överhuvudtaget inte märks, och om de nu nödvändigtvis måste märkas så är det för att sätta en ribba som alla kan förhålla sig till. Kvällens domarpar misslyckades med båda dessa uppgifter och gick i rakt motsatt riktning. Droppen som fick bägaren att rinna över var förstås när de började visa ut spelare på personliga straff för att de firade mål. Du tänker kanske att det var hånfulla gester som var upprinnelsen till allt detta? Nej, ledsen att göra dig besviken, här var det uppsträckta händer direkt efter att bollen korsat mållinjen som renderade i 2+10 minuter för osportsligt uppträdande.

Men snälla någon?! Vad är det vi sysslar med här?

Det blir förstås ännu mer graverande när man sen får höra att domarna uttryckt sig för en funktionär om att de skulle bli mycket utvisningar idag innan matchen ens har börjat. Hur visste de att det skulle bli så?

Vad blev resultatet av allt detta då? Jo, inte en enda spelare har den blekaste aning om vilken nivå de skulle spela på. Ena stunden tar man en utvisning för att ett frislag slås från fel plats, i nästan stund får Dennis Svanström en tackling i ryggen så hela sargen flyttar på sig utan en reaktion. Så fort någon försökte försvara så skrek domarna om slag på klubban, men tog inte en enda utvisning för det under hela matchen, men varande gärna för det med en regelbundenhet som borde renderat i något. I stället tog man utvisningar för att spelare klagade på domsluten som var helt horribla.

Det som förstå svider mest är att det här domarparet inte skulle ha dömt den här matchen överhuvudtaget. Alltså, det var ett annat domarpar som skulle döma matchen från början men av någon anledning så byttes det kort innan match, mot ett par domare som innan match varnade för att det skulle bli mycket utvisningar. Det är ingen garanti för att det skulle ha blivit bättre med det andra domarparet, men det hade varit en nästan helt säker garanti på att det inte hade blivit sämre i alla fall.

Är det så här vi ska ha det?

I så fall ska vi nog fundera på hur många divisioner vi ska ha inom den lokala innebandyn, för det här är inte ens värdigt korpen i dess allra sämsta bemärkelse. Har vi inte kompetenta domare så kan vi heller inte ha kvalitativa och utvecklande matchmiljöer.

Punkt.

Det som däremot är värt att hyllas är de båda lagen och publiken på läktaren. För de kompenserade å de grövsta för det som domarparet försökte stjäla ifrån dem. Den som säger att H4 inte är värt att kolla på för att det är en låg nivå och att spelarna inte är skickliga hade skitit på sig bitvis ikväll. Det ena kombinationsspelet efter det andra, till synes helt vansinniga räddningar och drama så det räcker för hela julen är bara några av ingredienserna som gjorde den här kvällen sevärd trots ovannämnda rant.

Slutligen, några som stack ut lite extra.

Dennis Svanström

Nästan 350 matcher och 430+ mål i karriären och på väg mot slutet? I helvete heller, om du ursäktar språket. Han snurrade upp grabbar hälften så gamla som honom själv och bara med sin blotta närvaro öppnade upp lägen för sina lagkamrater. Om han ens funderar på att lägga bössan på hyllan så är det fanimej bygdens plikt att starta en namninsamling.

August Berminge

För ungefär tusen år sen var jag tränare i Mjölby Hockeys U16 (tränare är ett jävligt brett begrepp i just detta fall). Där hade vi en center som hade ett öga för spelet och som kunde se saker innan någon annan. Det var August Berminge och han har onekligen översatt sitt spelsinne från hockeyn till innebandy för oj vad han skojade med Peking-grabbarna om stunder ikväll.

Delikatessen i mina ögon kom vid tekningen i slutet av matchen när han gör en "twitch" med sin vänstra axel som får motståndaren att tjuva på tekningen och det gav ett frislag till Boxholm som direkt renderade i mål. Det är den typen av aktioner som gör Berminge till en drömspelare som coach.

Förarbetet till Filip Sehlstedts mål var heller inte fy skam.

Joakim Andersson

Hur beskriver man en terrier i sportens värld? Jag tänker osökt på fotbollens Gennaro Gattuso eller Stefan Schwartz, handbollens Ljubomir Vranjes eller hockeyns Tomas Holmström. En spelare som vet att det kommer göra ont men som gör det ändå. Joakim Andersson är respektlös mot sin egen kropp och för motståndarna lika välkommen som restskatten från ifjol. Han får sällan de stora rubrikerna (vem fan får rubriker i Division 4?) men jag är tämligen övertygad om att om man skulle ställa frågan om vem man tar med sig ut i ett krig (på planen) så är hans namn nog det namn som kommer upp mer frekvent än andras.

Isak Wik

Han är tunn, ung men på väg framåt. Vi talar gärna om de rutinerade pjäserna men glömmer kanske vad den yngre generationen har att erbjuda. Han gjorde det bra mot Rimforsa senast och tog nya steg ikväll. Född 2008 och i viss mån lite valpig som sig bör, men han har definitivt framtiden framför sig.

Det fanns långt fler som utmärkte sig dne här kvällen som Charlie Fasth, Markus Andersson, Hans Hall, Liam Gustafsson och Adam Bolling för att nämna en handfull spelare som jag ser fram emot att följa under resterande del av säsongen.

Nu är det vila i dryga tre veckor innan det är dags för H4 igen. Veckan därpå är H3. Innan dess drar D2 i gång. Det finns mycket att se fram emot under vintern och våren.