"Baby steps är också progression"
FOTBOLL/TRANÅS. Det är försäsong och man ska vara försiktig med att dra för stora växlar åt något håll i den här typen av matcher. Det gäller nu inte bara MAI utan exakt alla lag. Det vi ser nu behöver inte vara en slutprodukt av vad man kan förvänta sig, men man kan ändå inte låta bli att dra några slutsatser.
Att möta ett Tranås som är i en ombyggnation, en generationsväxling, och dessutom saknar den unga stomme som man vill bygga framtiden på ger knappast en rättvis bild. Däremot kan man säga att det är ytterst förvånande att man har en ambition av att ta sig tillbaka till Division 3 om man blir så tiltade av att sakna några spelare.
När man tänker på det och kollar vad MAI presterade de 30-35 första minuterna i matchen så är det väl kanske inte så konstigt topplocket gick på Kjetil Johansen i paus. Nu stod jag ändå 50 meter från omklädningsrummet och hade kunnat transkribera ord för ord vad han sa. För barnvänlighetens skull, let's not.
Det gav effekt. I andra halvleken spelade man ut Tranås efter noter och evigt possitiva Fredde Segersson började allt mer dra sig i sitt blonda svall allt eftersom halvleken led.
MAI tog små steg i matchen, från helt bedrövligt till väl godkänt. Det som ändå måste vara glädjande för Johansen är att det i slutet av matchen gick skönja offeniva linjer med snabba spelvändningar. Det var mycket give and go, positionell manövrering och snabba beslut. Det som var skrämmande, sett till att det nu bara återstår 35 dagar till premiären, var att det tog 70 minuter att komma dit. Det är skrämmande hur man lät ett (i bästa fall) mittenlag från Division 4 bestämma tempot i en halvtimme.
Man kan tycka att jag fastnar vid den dåliga halvtimmen lite väl mycket, men man måste förstå att det är den typen av inledningar som leder till förlorade poäng. Med den låga intensitet och dåliga inställningen så kommer man jaga i underläge varje match. Nu slapp man det för att man var indivuellt skickligare på varje position, men det kommer man inte vara härifrån och framåt, inte ens under försäsongen.
Olle Karlsson var planens bästa och förtjänar all beröm för det. Han visade också upp att han kan leda det här laget i Edvin Hellqvist frånvaro. Hellqvist må han bindeln men det kommer behövas fler interna ledare som tar tag i det när det går i stå.
Oskar Grönqvist fick kliva av igår igen och det är fortfarande ett mysterium vad det rör sig om. Han körde sin egen behandling samma sekund han klev av och hade nog kunnat spela sista kvarten. Speciellt om han fick bestämma själv. Nu fick han inte det, och kanske var det klokt. Grönqvist är en spelare som Kjetil Johansen värderar högt, vilket han borde, men nu måste man nog göra en riktig utredning på vad det här grundar sig i. Grönqvist är en viktig spelare och ledare både på – och utanför planen, men han kommer inte göra nytta innan man fastställt vad problemet är. Annars blir han en belastning, både för sig själv och för laget.
Både Vinicius och Lucas Casagranda gör sina bästa insatser under försäsongen, men det finns betydligt mer att ta av på båda positionerna. Erik Troqe var en besvikelse igår. En spelare med så mycket potential och med så mycket styrka joggade in i situationerna igår. Nu gör han ändå ett mål och det är väl signifikativt för en bra spelare, att de presterar utan att prestera så bra som de hade kunnat.
Mauricio Fagotti blixtrade till sista 20 minuterna och gör det väl, men han hade likt många andra svårt med presspelet under stora delar av matchen. Hans nätta vickningar är värd en Instagram-reel på egen hand men det måste finnas mer beslutsamhet och intensitet över en längre period.
En sak som jag upplever som ett stort problem trots att man vinner med 4-0 och är bolldominanta är att det fortfarande är för stora glapp mellan lagdelarna. Det innebär i förlängningen att det finns för lite understöd om man lyckas vinna boll, även i uppspelsfasen är det ett problem. Igår såg vi flera gånger när Luan Redzepi skickade en längre boll på forwards som direkt hamnar i underläge, en mot tre i vissa fall, för att det är för långt mellan forwards och mittfältare. Som sagt, i en match med jämnbördig motståndare kommer man att bli uppkäkade i en sådan situation. Mot Tranås gick det vägen ändå.
På lördag så är det Myresjö IF som ska behandlas. Ett lag som på förhand ska vara ett betydligt sämre lag än MAI. Läser jag rätt? Division 6? (Det är förstås Myresjö/Vetlanda som man möter i serien, men det är inte vad det står, men defintivt ett lag man ska bättre än i serien)
Träningsveckan kommer att bli viktig och man kommer behöva nöta det låga försvarsspelet igen, men man måste också börja nöta anfallsspel på riktigt allvar.
Den som lever får se.
